Tiden går... men för sakta
Som ni märker tar jag mig inte tid att blogga så ofta, överdrivet upptagen är jag ju inte men antingen finns det roligare saker att göra eller nödvändiga sysslor, som läxor. Vår lärare behagar inte ge oss en enda fri dag från det. Men det kanske är bra? Då känner jag ju att jag gör något vettigt i alla fall och lär mig mer.
I helgen blev det en misslyckad och en lyckad kväll. Fredag: Jag och Angie drar till en bar med två av hennes klasskompisar och Sillen (koreanskan). Planen var att vi skulle dansa, men Angie kände inte för det sen så då tog jag och Sillen metron till Gràcia för att leta reda på en nattklubb jag och Angie tidigare varit på. Det var rätt längesen så jag hade glömt bort vart den låg exakt. Vi irrade runt en stund innan Sillen gav upp och gick hem. För mig var det dock inte självklart att jag skulle kunna komma hem, jag hade nämligen mina nycklar hos Angie och var inte säker på om mina flat mates var hemma. Höll tummarna och ringde på hos mig. Ingen öppnade. Jaha, vad skulle jag göra? Var i akut behov av toalett så gick och lånade den på puben som ligger på min gata. Sen gick jag ytterligare en gång och ringde på, utan resultat. I den stunden hade jag två alternativ om jag ville slippa frysa halva natten ute, 1. jag kunde promenera hela vägen till Angie eller 2. jag kunde fördriva tiden på ett ställe som var öppet till 5.00 och ta första metron till Angie. Jag gjorde det senare, kände inte för att gå så lång sträcka ensam. Så jag bestämde mig för att leta reda på nattklubben, Otto Zutz som den heter, och häcka där. På vägen dit mötte jag en spanjor som började snacka med mig och ville bjuda ut mig. Nej, tack. "Men jag har en present till dig, vill du ha den?" "Eh, nja tror inte det." Han tog upp den och visade vad det var. En orange plastbunke med tillhörande slev. Han insisterade att jag skulle ta emot den, för själv hade han inget behov av den. Jag nekade och till slut gav han upp och jag kunde gå vidare. På nattklubben var det knökat med onyktra människor som dansade yvigt och porrigt. Själv satt jag bara och tittade på, hade tappat lusten att dansa och var för nykter för att göra någon som helst ansats att socialisera med någon främling. Räknade ner minuterna tills klockan var 4.40 och gick då därifrån, mot metron. Utanför väntade fler i min ålder, kanske något yngre, som troligtvis hade varit på samma klubb. Höll på att frysa ihjäl och kände lättnad när metron äntligen öppnade.
Lördag: Jag var på invigningen av den svenska restaurangen som Angie fått jobb på. Cava med blåbär och hallon samt snittar serverades, var riktigt gott. Lite tråkigt bara att jag inte kände nån, pratade lite med ett par svenskar vid ett bord, sen drog jag hem närmare halv elva. Vid ettiden ringde Angie och jag drog till Diagonal och mötte upp henne samt katalanerna. Vi gick till Luz de Gas, bar+nattklubb, och hängde där ett par-tre timmar. Det var skoj, men jag var så trött så kunde ha somnat lutandes mot väggen...
I måndags hände något så ovanligt som att det snöade här, i centrala Barcelona. Nu har den hunnit smälta bort så klart, men ni ser hur det såg ut på taket igår morse. Annars går tiden segt, som vanligt när jag längtar och väntar på att få träffa Fredrik. Fredag nästa vecka är den stora dagen (fast egentligen lördag eftersom han anländer efter 00 till Barcelona). Önskar jag kunde gå i ide och vakna nästa fredag eftermiddag, förbereda lite saker och sen möta honom...
I helgen blev det en misslyckad och en lyckad kväll. Fredag: Jag och Angie drar till en bar med två av hennes klasskompisar och Sillen (koreanskan). Planen var att vi skulle dansa, men Angie kände inte för det sen så då tog jag och Sillen metron till Gràcia för att leta reda på en nattklubb jag och Angie tidigare varit på. Det var rätt längesen så jag hade glömt bort vart den låg exakt. Vi irrade runt en stund innan Sillen gav upp och gick hem. För mig var det dock inte självklart att jag skulle kunna komma hem, jag hade nämligen mina nycklar hos Angie och var inte säker på om mina flat mates var hemma. Höll tummarna och ringde på hos mig. Ingen öppnade. Jaha, vad skulle jag göra? Var i akut behov av toalett så gick och lånade den på puben som ligger på min gata. Sen gick jag ytterligare en gång och ringde på, utan resultat. I den stunden hade jag två alternativ om jag ville slippa frysa halva natten ute, 1. jag kunde promenera hela vägen till Angie eller 2. jag kunde fördriva tiden på ett ställe som var öppet till 5.00 och ta första metron till Angie. Jag gjorde det senare, kände inte för att gå så lång sträcka ensam. Så jag bestämde mig för att leta reda på nattklubben, Otto Zutz som den heter, och häcka där. På vägen dit mötte jag en spanjor som började snacka med mig och ville bjuda ut mig. Nej, tack. "Men jag har en present till dig, vill du ha den?" "Eh, nja tror inte det." Han tog upp den och visade vad det var. En orange plastbunke med tillhörande slev. Han insisterade att jag skulle ta emot den, för själv hade han inget behov av den. Jag nekade och till slut gav han upp och jag kunde gå vidare. På nattklubben var det knökat med onyktra människor som dansade yvigt och porrigt. Själv satt jag bara och tittade på, hade tappat lusten att dansa och var för nykter för att göra någon som helst ansats att socialisera med någon främling. Räknade ner minuterna tills klockan var 4.40 och gick då därifrån, mot metron. Utanför väntade fler i min ålder, kanske något yngre, som troligtvis hade varit på samma klubb. Höll på att frysa ihjäl och kände lättnad när metron äntligen öppnade.
Lördag: Jag var på invigningen av den svenska restaurangen som Angie fått jobb på. Cava med blåbär och hallon samt snittar serverades, var riktigt gott. Lite tråkigt bara att jag inte kände nån, pratade lite med ett par svenskar vid ett bord, sen drog jag hem närmare halv elva. Vid ettiden ringde Angie och jag drog till Diagonal och mötte upp henne samt katalanerna. Vi gick till Luz de Gas, bar+nattklubb, och hängde där ett par-tre timmar. Det var skoj, men jag var så trött så kunde ha somnat lutandes mot väggen...
I måndags hände något så ovanligt som att det snöade här, i centrala Barcelona. Nu har den hunnit smälta bort så klart, men ni ser hur det såg ut på taket igår morse. Annars går tiden segt, som vanligt när jag längtar och väntar på att få träffa Fredrik. Fredag nästa vecka är den stora dagen (fast egentligen lördag eftersom han anländer efter 00 till Barcelona). Önskar jag kunde gå i ide och vakna nästa fredag eftermiddag, förbereda lite saker och sen möta honom...
Regnar inte bara vatten
Läser en artikel i Aftonbladet om att det regnade små vita fiskar förra veckan i en ort i Australien. Låter äckligt, jag tycker det är nog äckligt med alla levande fiskar som påträffas när man badar. En tornado som varit på väg tros spekuleras vara orsaken, men än har ingen tornado uppstått. Mystiskt. Vad är förklaringen? Ett religiöst under? Knappast, troligtvis är det just en stark vindpust alternativt har det inte hänt.
I morse när jag gick till skolan stod det vagnar och en häst med ryttare på min gata, jag tänkte, vad är det nu som pågår? Vår lärare berättade sen att det denna dag äger rum en parad på Gran de Gràcia (lång och stor gata) med anledning av firandet av ett helgon, Sant Medir. Folk åker i vagnar, dansar på gatan, rider hästar och så är det godisregn. Verkar vara en rolig tradition! Såg en tant som fångade upp massvis med karra i sitt paraply, som barn på nytt. Paraden pågick lite smått när vi hade lektion, men det drar igång ordentligt ikväll.
I morse när jag gick till skolan stod det vagnar och en häst med ryttare på min gata, jag tänkte, vad är det nu som pågår? Vår lärare berättade sen att det denna dag äger rum en parad på Gran de Gràcia (lång och stor gata) med anledning av firandet av ett helgon, Sant Medir. Folk åker i vagnar, dansar på gatan, rider hästar och så är det godisregn. Verkar vara en rolig tradition! Såg en tant som fångade upp massvis med karra i sitt paraply, som barn på nytt. Paraden pågick lite smått när vi hade lektion, men det drar igång ordentligt ikväll.
