From Linkan with lööv

Jag har lite svårt för att fatta att det bara är åtta dagar kvar i Barcelona för min del. Samtidigt som jag längtar tokmycket efter att åka till Sverige känns det trist att min tid snart är över i den här staden. Även om jag blivit smått less på Barcelona kommer jag att sakna livet här. Jag kommer att fälla en eller två tårar när planet lyfter på onsdag morgon nästa vecka. Likaså när planet landar på svensk mark, men då av en annan anledning så klart. För hur härligt kommer det inte att bli? Jag flyttar tillbaka till Linköping, vilket betyder att jag och Fredrik äntligen kommer att bo i samma stad. Det känns lyxigt när jag tänker på det, har ju aldrig riktigt upplevt hur det är eftersom jag for iväg till Boden bara ett par veckor efter att vi blivit tillsammans. Alltid har det varit denna jobbiga distans. Men det är ju förstås en erfarenhet, och inte minst en tålamodsprövning. Det fick mig häromdan att tänka på en sak, som jag och Angie snackade om sen; vi är värda någon form av belöning. Vi har haft distans i över ett år och bott i olika länder. Jag har i och för sig försökt tänka att det är klart vi klarar det, med daglig kontakt går det bra. Förut när jag läst och hört om distansförhållanden har jag varit imponerad. När det handlar om mig själv har jag inte varit fullt lika imponerad. Men jag är otroligt glad för att det funkat och att vi snart inte längre är hundratals mil ifrån varandra.

Nu är jag tillbaka i Barcelona igen, känns väl sådär... Saknar Fredrik massor. Tänkte ge er en uppdatering, mycket har hänt.

Torsdag: Jag sätter mig på planet till Sverige 11:05 med en förhoppningar på en helmysig och rolig dag. Det blev den verkligen. Fredrik mötte upp mig 16:15 på Resecentrum i Linköping, så härligt att träffa honom, denna gång i Sverige! Vi tog bussen till hans lägenhet, den nya som jag inte hade sett. Åt sill, potatis, gräddfil och gräslök till middag. Riktigt gott. Lite senare gick vi på Winnerbäcks konsert nere på Stångebro. En massa folk (9000) och helt klart acceptabelt väder. Konserten var suverän, Lasse spelade de flesta av hans bästa låtar enligt mig. Jag bara njöt när vi var där!

Fredag: Vi vaknade ganska tidigt och åkte till Ljungsbro, Fredrik skulle jobba och jag följde med för att inte ha så tråkigt. Det var en rätt så slapp dag, inte så mycket arbete som behövde göras. Vi slösurfade och spelade lite, tog en promenad till kanalen, gick och lunchade på en restaurang, köpte choklad på Cloetta och sen tog vi bussen till Linköping kvart i 3. Handlade lite mat och alkoholhaltiga drycker, och åkte hem. Grillade på innergården på kvällen, vi hade köpt en engångsgrill och på den la vi fläskfilé och halloumi som vi sen åt med potatissallad. Mm vad gott det var... Senare såg vi Coraline och drack lite öl. Fredrik lyckades till och med få mig att dricka ale, otroligt.

Lördag: Önskar att vi inte hade behövt vakna av den där telefonringningen. Det var sjukhuset som berättade att Fredriks mamma hade blivit sämre. Han hade tänkt åka och hälsa på henne i Skåne på söndag men vi kom snabbt fram till att det fanns ingen tid att förlora. Vi åt frukost på balkongen. Skulle jag följa med eller inte? Jag hade aldrig träffat henne tidigare. I sådana situationer är det svårt att fatta ett beslut. Jag kom i alla fall fram till att stanna i lägenheten, för hur som helst skulle nog inte Fredrik komma tillbaka innan mitt flyg gick till Barcelona på söndagsmorgonen. Vi skulle träffas om 18 dagar igen. Jag försökte fördriva tid genom att diska, packa lite och gå ner på stan en sväng. Vänta på besked. När jag var ute ringde han, och meddelade att hans mamma hade hunnit avlida. Innan han och sin syster ens kommit fram. Kan det bli värre? Det som inte fick hända hände alldeles för fort och vi var inte tillsammans med varandra. Ville bara krama om honom och finnas där med honom. Varför ska livet vara så grymt?

På kvällen var jag bjuden på middag hos Fredriks kompis med fru och dotter. Det var trevligt att umgås lite med dem och inte sitta hemma och ha tråkigt. Åkte hem vid 21-tiden och packade klart, duschade och la mig ensam för att försöka få nån blund innan jag skulle upp kl 03:00.

Söndag: Efter kanske 2,5 timmars sömn var det bara att släpa sig upp, slänga i sig lite frukost och göra sig redo att lämna lägenheten. Åkte taxi till Resecentrum, bussen till Skavsta gick kl 04:00. På flyget somnade jag lite lätt då och då. Landade kl 10:00 ungefär och tog bussen till Barcelona. Var jättetrött så var tvungen att ta siesta, blev hela två timmar lång. Sen åkte jag till Angie för att umgås som vi inte hade gjort på över en vecka. Uppdaterade varandra och åt pizza, och lite senare drog vi till Gracia för att se fotbollsfinalen men hamnade till slut på Groucho, den billiga baren på Carrer de Tallers där man kan beställa shots för 1 euro. Vi hängde där och hejade fram Spanien till segern. Sen gick vi ut på gatan och mot Plaza Catalunya. Helt sjukt mycket folk hade samlats för att hylla deras landshjältar. Häftig upplevelse att få vara där. Stämningen var galen och vi rycktes med. Angie försökte få till bra bilder och jag höll henne så hon inte skulle falla från staketet. Sen ställde jag mig på staketet och vi hittade en brittisk tjej att fira med som också hade ställt sig där. Så där stod jag och skrek på ett staket med massa folk viftandes med spanska flaggan nedanför mig. Vilken stämning! Grattis Spanien!!!

Då var det juli, vilket tillsammans med augusti är den värsta värmemånaden i Spanien och man frågar sig då och då hur man ska överleva. Nu blir det dock lite lättare eftersom jag investerat i en fläkt till min bastu till rum. Jag insåg att det inte skulle bli möjligt att sova annars. Det är verkligen fruktansvärt varmt om dagarna. Men faktiskt så är det bättre att vistas utomhus än inne, för då får man i alla fall lite (storstads)luft i lungorna och kan söka sig till den skuggiga sidan av gatan eller sätta sig under något träd om man orkar ta sig till en park. I helgen har jag och Sillen strövat runt i stan och betat av nästan varenda affär i jakt på reafynd. Jag blir alldeles galen och tappar lätt min omdömesförmåga och ser mer till priset. För ett råd att ta till sig innan man ger sig ut i storstadsdjungeln under readagarna är: håll dig till din stil och köp sådant du verkligen gillar och som passar bra, istället för att komma hem med en drös plagg du inte kan kombinera. Resultatet av shoppingen blev: två kjolar, en klänning, en lång tröja, en kofta, en bikini och ett par skor. Inte vilka skor som helst dessutom, utan ett par lila Converse! Nedsatt 150 spänn men dyra ändå... Så nu gråter mitt konto floder. Men jag ser skorna som en investering, kommer använda dem tills dem går sönder. Vet inte hur lång livslängd Converse har(?)

Blir så otroligt ledsen av att höra om sjukdomar som drabbar folk. Igår pratade jag med pappa och han berättade att en av deras bästa vänner fått cancer. Alltid denna skitsjukdom. Känns som att förr eller senare kommer ingen undan och det gör mig rädd för att leva, men får mig samtidigt att inse att man verkligen måste passa på så länge man är frisk. Vet att det kan låta självklart och tillhör de största klyshorna men struntsamma, tål att skrivas igen. Vi tar alldeles för mycket för givet, vilket förstås inte heller är någon nyhet...

Nu blev mitt inlägg deppigt så ska avsluta med lite roligare saker, nämligen att det bara återstår tre dagar tills jag åker och hälsar på min Fredrik i Linköping! Wiiiee!! Ska bli så grymt kul att se Winnerbäck, otroligt mysigt att vara där och skönt att komma bort härifrån några dagar.