From Linkan with lööv

Jag har varit på en introduktionsföreläsning till Våga tala-kursen idag. Min mentor på praktiken har i princip orderat mig att gå den, och för mig är det bara att lyda om jag ska ha de bästa förutsättningarna för att klara nästa praktikperiod. Om det ringer en klocka hos er ringer den rätt; ja, jag gick den här kursen för två år sedan. Så varför ska jag gå den igen? Jo, för att jag måste utvecklas hela tiden, och jag har inte hur mycket tid som helst på mig. Kraven på min lärarkompetens höjs för varje praktikperiod vilket är jättebra men det sätter press på en.

Igår var min diskdag och idag har varit min tvättdag. Jag har aldrig tidigare tvättat så mycket kläder vid samma tillfälle som idag. Förklaringen är att jag inte bara tvättat mina egna, utan även Fredriks som han inte fick med sig vid tillbakaflytten till sig. Jag har inte hunnit börja skriva hemtentan som vi fick igår kväll, men deadline är inte förrän den 11:e så jag känner mig inte så stressad. Faktiskt så känner jag mig mer stressad över flytten. Första lasset går den 12:e men innan dess ska jag hinna packa också... Shit, bara av att skriva det nu blir jag ännu mer stressad.

Nu ser jag på Uppdrag granskning som handlar om skönhetsoperationer som gjorts i Polen och som gått fel. Om jag ens skulle komma på tanken att göra en skönhetsoperation skulle jag aldrig göra den i Polen. Hellre snåla och spara ihop stålar till en operation i Sverige.

Vi är mitt uppe i fredagsmyset, har ätit lasagne och spelat bowling i Wii. Nu har jag parkerat mig framför Let's Dance. Jag kan inte sluta se det nu när jag har börjat engagera mig. Imorgon startar ett annat program att engagera sig i, Melodifestivalen. Varje år ställer jag mig samma uttjatade fråga: Ska jag orka i år IGEN? Jag känner mig splittrad, om jag inte alls ser det slipper jag bli engagerad men då missar jag en lördagsunderhållning, och om jag ser det blir jag för engagerad för mitt eget bästa. Svårt det där... Det var lättare förra året när jag  inte var i Sverige, och slapp därmed alla löpsedlar och allt snack i allmänhet.

Nu är sängar inköpta och på plats i Fredriks lägenhet. Det må tyckas lite dumt att köpa sängar och bära upp dem till tredje våningen där, för att sedan bära ner dem och sen bära upp dem igen till den nya lägenheten på tredje våningen. Men Fredrik måste ju ha någonstans att sova där, hans gamla säng är inte brukbar längre. Inte madrasserna i alla fall. Tur att det inte bor några halvalkoliserade sängrökare i trapphuset på vår nya adress, för detta frågade vi så klart den nuvarande hyresgästen. Jag tänker ALDRIG bo i närheten av sådana människor. Om mina/våra ägodelar ska förstöras i en brand någon gång ska den inte bero på en mänsklig faktor. Självklart finns det alltid en risk men man kan minska den avsevärt genom att hålla avstånd till människor högst benägna att orsaka bränder. Sen är det ju svårt att veta om det är någon som är tankspridd och glömsk så denne t.ex. lämnar spisplattor på. Då är det bara att hoppas på det bästa...

Imorgon ska vi gå hem till Fredrik och få lite ordning där och ställa saker på plats. Alla möbler står i vardagsrummet och grejer är där de inte ska vara. Annars har vi inga särskilda planer i helgen, jag ska väl ladda inför den kommande veckan av plugg.

Idag har jag varit på Fredriks jobb och hälsat på för att få en liten genomgång av chefen. På lunchen gick vi ner och lunchade på Cloettas restaurang och passade i samma veva på att gå in i butiken och köpa en kasse med massa choklad *nam nam* Vi plockade både från förstahands- och andrahandssorteringen. Det blev Center, Plopp, chokladdoppade skumbananer, skumhjärtan och kexchoklad med blåbärssmak(!?). Det verkar som att de säljer lite udda produkter ibland som inte kommer ut i butikerna, så folk här omkring får bli "testpersoner".

Gosh, nu måste jag försöka läsa klart akt 1 av Macbeth... Det var tur att jag fick tag i rätt utgåva av den i tid, verkar som att jag tog den allra sista som fanns på universitetsbokhandlarna. Ibland kan jag vara snabb, det ni.

Nu är vårterminen igång och man har fått återse sina lärarstudentkompisar, det har jag längtat efter! Introduktionen var igår och vi blev förvarnade om vad som komma skall. Den här veckan har/ska vi börja med brittisk kulturhistoria och den stora mästaren... Shakespeare givetvis. Macbeth är det vi ska kämpa oss igenom, sen blir det tenta på den, huu... Redan till fredag ska vi ha läst första akten. Så det är väl bara att dyka ner i den ikväll... om jag ids.

Fredrik bor ju hos mig nu vilket betyder att vi egentligen redan är sambos, och det kan ju vara bra att få en så kallad prövotid innan vi flyttar ihop på riktigt. Hittills funkar det jättebra så det känns mycket lovande inför ihopflyttningen. Och eftersom vi kommer ha diskmaskin (älskar att nämna det) så är ett hushållsbråk ur världen. Vi håller på att kolla möbler för fullt och jag fantiserar om inredning med tyger och färger med mera. Sängar lär vi köpa på IKEA, det har vi i princip bestämt (dock är vi inte helt säkra på var vi ska inhandla sängram). När det gäller soffa lutar det åt Mio, för de har bättre utbud. Köksbord och stolar vet jag inte riktigt var vi ska köpa men eventuellt på IKEA.

Sen måste det införskaffas en hel del andra saker, som TV-bänk, nattduksbord å så vidare. Jag gillar inte att hålla på att fixa en massa nödvändiga ting, utan det jag ser fram emot är ju inredningen efter att alla möbler kommit på plats. Jag har en delvis uttänkt stil jag vill att vi ska ha (ja det blir jag som bestämmer mest), och det är inte någon överdrivet ljus och fräsch sådan med allt i vitt. Våga färg!

Hej hallå! Jag är tillbaka på spåret igen, ni har väl saknat er numera gamla 25-åriga skata? Men jag har faktiskt inte blivit så gaggig och senil än att jag glömt bloggen. Jag har nämligen inte haft tillgång till den (och har det fortfarande inte) på grund av branden som den enarmade (nej, hon har såvitt jag vet kvar båda sina armar) sängrökaren i lägenheten under Fredriks orsakade, och att min blogg ligger på hans server som inte mått så bra efter det. Å andra sidan har jag inte haft så stor ork att blogga när jag varit ute på praktik. Det är verkligen pina och plåga att stiga upp 5.40 mån-fre, vet att jag gnällt några gånger tidigare men det går inte att understryka tillräckligt många gånger. Man är en zombie med ständig frossa om man inte går och lägger sig senast kl.22 och det har jag svårt för. Det känns ju som att man inte får någon fritid över huvud taget. Vad har jag egentligen gjort när jag kommit hem? Lagat mat, umgåtts med Fredrik, däckat i sängen, ev. tränat, duschat, druckit kvällste, gått och lagt mig. Nu blir det ändring på det, idag var sista dagen av denna praktikperiod. Det har faktiskt varit roligt att undervisa och jag har känt att jag utvecklats. Min mentor är toppenbra, hon är en väldigt gullig och trevlig människa och helt suverän på att ge feed-back. Det gör att det har känts mycket givande att vara där. Nästa praktikperiod är vecka 20 och 21. Jag hoppas hennes graviditet fortlöper utan några komplikationer.

Som ni redan vet så ska ju jag och Fredrik flytta ihop! *längtar* Vi har varit som iglar på Stångåstadens (Linköpings största hyresvärd) hemsida och sett flera treor som verkat vettiga men ingen som vår köpoäng räckt till att ens bli erbjuden. De fem med högst poäng får erbjudande, den som tackar ja och har högst poäng av dessa fem får det slutliga erbjudandet att skriva kontrakt. För någon vecka sen hade vi sån tur att vi hamnade bland dessa fem och att vi fick det slutliga erbjudandet, så glad jag var! Lägenheten som är på 80 kvadrat är grym, och bäst av allt är köket och balkongen. Jag säger bara: diskmaskin. Ett helt kylskåp och en hel frys (två stora separata skåp alltså). Balkong på 12 kvadrat. Sen är det ju inte helt fel med ett badrum och ytterligare en toalett. Men det finns några minus också, antar att man får acceptera någon nackdel när det är så många fördelar. Som i Barcelona, där lägenheten var awesome men mitt rum (läs: klädkammare) var kasst. I alla fall, tapeterna i badrummet är fruktansvärda. 90-talstapeter med mönster i olika pastellfärger uuääcch... Men det kostar att få det fint, om man vill ha kaklat badrum får man punga ut en tusing mer i hyra... Jag tror jag kan leva med tapeterna utan att spy på dem. Om jag skulle spy där kommer det nog vara av andra anledningar. På måndag ska vi skriva kontrakt.

Jag har lite svårt för att fatta att det bara är åtta dagar kvar i Barcelona för min del. Samtidigt som jag längtar tokmycket efter att åka till Sverige känns det trist att min tid snart är över i den här staden. Även om jag blivit smått less på Barcelona kommer jag att sakna livet här. Jag kommer att fälla en eller två tårar när planet lyfter på onsdag morgon nästa vecka. Likaså när planet landar på svensk mark, men då av en annan anledning så klart. För hur härligt kommer det inte att bli? Jag flyttar tillbaka till Linköping, vilket betyder att jag och Fredrik äntligen kommer att bo i samma stad. Det känns lyxigt när jag tänker på det, har ju aldrig riktigt upplevt hur det är eftersom jag for iväg till Boden bara ett par veckor efter att vi blivit tillsammans. Alltid har det varit denna jobbiga distans. Men det är ju förstås en erfarenhet, och inte minst en tålamodsprövning. Det fick mig häromdan att tänka på en sak, som jag och Angie snackade om sen; vi är värda någon form av belöning. Vi har haft distans i över ett år och bott i olika länder. Jag har i och för sig försökt tänka att det är klart vi klarar det, med daglig kontakt går det bra. Förut när jag läst och hört om distansförhållanden har jag varit imponerad. När det handlar om mig själv har jag inte varit fullt lika imponerad. Men jag är otroligt glad för att det funkat och att vi snart inte längre är hundratals mil ifrån varandra.

Nu är jag tillbaka i Barcelona igen, känns väl sådär... Saknar Fredrik massor. Tänkte ge er en uppdatering, mycket har hänt.

Torsdag: Jag sätter mig på planet till Sverige 11:05 med en förhoppningar på en helmysig och rolig dag. Det blev den verkligen. Fredrik mötte upp mig 16:15 på Resecentrum i Linköping, så härligt att träffa honom, denna gång i Sverige! Vi tog bussen till hans lägenhet, den nya som jag inte hade sett. Åt sill, potatis, gräddfil och gräslök till middag. Riktigt gott. Lite senare gick vi på Winnerbäcks konsert nere på Stångebro. En massa folk (9000) och helt klart acceptabelt väder. Konserten var suverän, Lasse spelade de flesta av hans bästa låtar enligt mig. Jag bara njöt när vi var där!

Fredag: Vi vaknade ganska tidigt och åkte till Ljungsbro, Fredrik skulle jobba och jag följde med för att inte ha så tråkigt. Det var en rätt så slapp dag, inte så mycket arbete som behövde göras. Vi slösurfade och spelade lite, tog en promenad till kanalen, gick och lunchade på en restaurang, köpte choklad på Cloetta och sen tog vi bussen till Linköping kvart i 3. Handlade lite mat och alkoholhaltiga drycker, och åkte hem. Grillade på innergården på kvällen, vi hade köpt en engångsgrill och på den la vi fläskfilé och halloumi som vi sen åt med potatissallad. Mm vad gott det var... Senare såg vi Coraline och drack lite öl. Fredrik lyckades till och med få mig att dricka ale, otroligt.

Lördag: Önskar att vi inte hade behövt vakna av den där telefonringningen. Det var sjukhuset som berättade att Fredriks mamma hade blivit sämre. Han hade tänkt åka och hälsa på henne i Skåne på söndag men vi kom snabbt fram till att det fanns ingen tid att förlora. Vi åt frukost på balkongen. Skulle jag följa med eller inte? Jag hade aldrig träffat henne tidigare. I sådana situationer är det svårt att fatta ett beslut. Jag kom i alla fall fram till att stanna i lägenheten, för hur som helst skulle nog inte Fredrik komma tillbaka innan mitt flyg gick till Barcelona på söndagsmorgonen. Vi skulle träffas om 18 dagar igen. Jag försökte fördriva tid genom att diska, packa lite och gå ner på stan en sväng. Vänta på besked. När jag var ute ringde han, och meddelade att hans mamma hade hunnit avlida. Innan han och sin syster ens kommit fram. Kan det bli värre? Det som inte fick hända hände alldeles för fort och vi var inte tillsammans med varandra. Ville bara krama om honom och finnas där med honom. Varför ska livet vara så grymt?

På kvällen var jag bjuden på middag hos Fredriks kompis med fru och dotter. Det var trevligt att umgås lite med dem och inte sitta hemma och ha tråkigt. Åkte hem vid 21-tiden och packade klart, duschade och la mig ensam för att försöka få nån blund innan jag skulle upp kl 03:00.

Söndag: Efter kanske 2,5 timmars sömn var det bara att släpa sig upp, slänga i sig lite frukost och göra sig redo att lämna lägenheten. Åkte taxi till Resecentrum, bussen till Skavsta gick kl 04:00. På flyget somnade jag lite lätt då och då. Landade kl 10:00 ungefär och tog bussen till Barcelona. Var jättetrött så var tvungen att ta siesta, blev hela två timmar lång. Sen åkte jag till Angie för att umgås som vi inte hade gjort på över en vecka. Uppdaterade varandra och åt pizza, och lite senare drog vi till Gracia för att se fotbollsfinalen men hamnade till slut på Groucho, den billiga baren på Carrer de Tallers där man kan beställa shots för 1 euro. Vi hängde där och hejade fram Spanien till segern. Sen gick vi ut på gatan och mot Plaza Catalunya. Helt sjukt mycket folk hade samlats för att hylla deras landshjältar. Häftig upplevelse att få vara där. Stämningen var galen och vi rycktes med. Angie försökte få till bra bilder och jag höll henne så hon inte skulle falla från staketet. Sen ställde jag mig på staketet och vi hittade en brittisk tjej att fira med som också hade ställt sig där. Så där stod jag och skrek på ett staket med massa folk viftandes med spanska flaggan nedanför mig. Vilken stämning! Grattis Spanien!!!

Då var det juli, vilket tillsammans med augusti är den värsta värmemånaden i Spanien och man frågar sig då och då hur man ska överleva. Nu blir det dock lite lättare eftersom jag investerat i en fläkt till min bastu till rum. Jag insåg att det inte skulle bli möjligt att sova annars. Det är verkligen fruktansvärt varmt om dagarna. Men faktiskt så är det bättre att vistas utomhus än inne, för då får man i alla fall lite (storstads)luft i lungorna och kan söka sig till den skuggiga sidan av gatan eller sätta sig under något träd om man orkar ta sig till en park. I helgen har jag och Sillen strövat runt i stan och betat av nästan varenda affär i jakt på reafynd. Jag blir alldeles galen och tappar lätt min omdömesförmåga och ser mer till priset. För ett råd att ta till sig innan man ger sig ut i storstadsdjungeln under readagarna är: håll dig till din stil och köp sådant du verkligen gillar och som passar bra, istället för att komma hem med en drös plagg du inte kan kombinera. Resultatet av shoppingen blev: två kjolar, en klänning, en lång tröja, en kofta, en bikini och ett par skor. Inte vilka skor som helst dessutom, utan ett par lila Converse! Nedsatt 150 spänn men dyra ändå... Så nu gråter mitt konto floder. Men jag ser skorna som en investering, kommer använda dem tills dem går sönder. Vet inte hur lång livslängd Converse har(?)

Blir så otroligt ledsen av att höra om sjukdomar som drabbar folk. Igår pratade jag med pappa och han berättade att en av deras bästa vänner fått cancer. Alltid denna skitsjukdom. Känns som att förr eller senare kommer ingen undan och det gör mig rädd för att leva, men får mig samtidigt att inse att man verkligen måste passa på så länge man är frisk. Vet att det kan låta självklart och tillhör de största klyshorna men struntsamma, tål att skrivas igen. Vi tar alldeles för mycket för givet, vilket förstås inte heller är någon nyhet...

Nu blev mitt inlägg deppigt så ska avsluta med lite roligare saker, nämligen att det bara återstår tre dagar tills jag åker och hälsar på min Fredrik i Linköping! Wiiiee!! Ska bli så grymt kul att se Winnerbäck, otroligt mysigt att vara där och skönt att komma bort härifrån några dagar.

Jag har upptäckt den spanska myggan och dess genomborrande surr. Inatt när jag skulle försöka sova var det en som störde mig, mer än svenska myggor brukar göra. Ändå orkade jag inte tända lampan och jaga den, utan försökte stänga av ljudet. Det gick uppenbarligen efter en stund eftersom jag somnade. Jag vaknade halv 1 idag, inte alls bra. Dagen försvinner i ett svisch och sen på kvällen och natten är jag pigg till 2-3 nånting. Måste, måste ändra dygnsrytmen.

Igår hade jag fått ett brev på engelska från Linköpings universitet. Pappa läste upp det för mig på Skype och jag fick anstränga mig att fatta vad han sa med sin amatörmässiga accent. Det var ett välkomstbrev med lite nödvändig information inför terminen. Jag börjar inte alls den 23/8 som jag hade trott, utan först den 31a. Så bra! Om jag får mer tid till att umgås med Fredrik vet jag inte eftersom han troligtvis jobbar, men i alla fall mer ledig tid till att ställa i ordning i lägenheten och förbereda mig genom att börja läsa lite kurslitteratur. Faktiskt känner jag mig rätt så motiverad! Men man vet ju aldrig, motivationen kan ju förstås svika mig.

Jag gick en sväng till bibblan igår för att leta efter en bok på spanska med passande språknivå. Jag tänkte att om jag lånar vuxenlitteratur kommer jag knappast att förstå allt, även om jag skulle kunna förstå handlingen i det stora hela. Men jag vill förstå mer än så, därför lånade jag ungdomslitteratur, nämligen Systrar i jeans tredje sommaren. Det kanske inte blir så stor utmaning men jag får väl ge mig i kast med något svårare sen.

Längtar massor till på torsdag nästa vecka då jag åker till Linköping!! Då ska jag och Fredrik gå på Winnerbäck-konsert! :)

Jag svettas ungefär hela tiden. Faktiskt inte just nu, men det beror på att jag är nydushad, inte rör en fena förutom mina dansande fingrar på tangentbordet och att min laptop inte blivit så het i knät än. Eller jag har den inte ens i knät, utan på en bok som ligger på låren. Man får komma på sina smarta sätt. För som ni vet har jag inget fönster och dagssolen lyser mot min vägg. Tycker att jag borde ha sänkt månadshyra juni och juli bara för det.

Vi firade Midsommar i fredags genom att äta på en koreansk restaurang och spela ett spanskt kortspel. Så lite svenskt det kan bli. Men jag hade ju ätit min excellenta traditionella midsommarmiddag tidigare, bestående av sill, färskpotatis, lax på knäckebröd, köttbullar och blåbärssaft. Jäklar vad gott det var, ville inte sluta äta.

Idag har jag promenerat ner till hamnen via Ramblan. Jag borde veta bättre. Turisterna invaderar stan nu och vaggar fram som solbrända ankor med kamera runt halsen och en karta i ena handen, stannar till då och då mitt på trottoaren och flyttar inte på sig för just DÄR har de bestämt att de ska stå tills de kommit på vilket håll de ska styra mot.

Nu är det en månad kvar tills jag lämnar livet som utlandssvensk, längtar verkligen till att få bosätta mig i Sverige igen och i Linköping :)

Jag bjuder på några bilder från Midsommarafton:

Inget traditionellt midsommarfirande i Sverige i år för mig... Men jag försöker få känslan att infinna sig så gott det går genom att lyssna på svensk sommarmusik, äta sill och Felix "färsk"potatis samt vara med er i tanken! Har även målat naglarna och lekt med flaggans färger som ni ser.

Bättre har jag ju helt klart mått. Igår firade vi den spanska motsvarigheten till midsommar i Sergies familjs hus som ligger lite i utkanten av stan. Det blev rätt hårt festande men roligt hade jag verkligen. Kanske lite för roligt, då jag drack något mer än jag tänkt... När vi äntrade huset vid halv elva-tiden hade festen dragit igång, tapas var uppdukat på bordet och dricka flödade. Jag mjukstartade med öl och presenterade stolt mitt bidrag till knytisen: sill, äppeldressing med timjan och mjukt tunnbröd. Tyvärr gjorde inte sillen någon större framgång men några tappra vågade smaka i alla fall. Äppeldressingen gick hem och det var ju kul.

Det är märkligt att alla språk som man lärt sig går bättre att snacka på fyllan, eller mer flytande blir det åtminstone men om det är helt grammatiskt korrekt hinner jag inte reflektera över. Franskan kom fram smått, till och med när jag ville snacka spanska. I nyktert tillstånd är det alltid tvärtom, det mesta jag försöker säga på franska blir spanska.

Planen var att ta oss till stranden senare men vi kom aldrig dit, alla blev antingen för fulla eller för trötta/lata. Vet inte om det var synd eller ej, men tydligen så ska stranden vara traditionell samlingsplats den natten för att se på fyrverkerier. Klockan 7 var jag hemma igen och möttes av en gnällig katt som ville ha mat, gav honom det och sen höll han tyst. Stupade i säng och somnade nog rätt snabbt, men vaknade halv 10 och mådde kasst. Gick upp och sen en halvtimme senare tillbaka till sängen. Drömde att jag var hemma i Boden och hälsade på. Jag blev besviken och förbannad för att mamma och pappa inte ville umgås med mig utan istället gick och sov jättetidigt. Vaknade vid halv 2 idag och har ännu inte känt för att äta något annat än chips till frukost. Ska fortsätta min återhämtning nu, på ett lite nyttigare sätt kanske...

Som jag saknat typisk svensk mat! Därför åkte jag äntligen iväg till IKEA idag för att se deras sortiment, och de hade ganska mycket. Jag blev som ett lamm på grönbete, dreglandes gick jag runt i affären och ville bara plocka på mig allt jag såg. Tyvärr kunde jag inte köpa hela affären, skulle inte ha varit förmögen att bära hem allt... Men detta fick jag med mig, rätt mycket ändå säg. Tack IKEA för att ni finns!

Kan inte tiden gå lite fortare? Eller skulle inte jag kunna få skänka bort en del av min tid till någon som behöver den bättre? Men det bästa av allt skulle väl vara om jag själv kom på något att göra av tiden. Om någon har något (seriöst) förslag så får ni gärna dela med er.

Hängde på stranden i Barceloneta igår, dit alla turister går. Om man frågar en katalan om tips på trevliga stränder i Barcelona med omnejd så finns inte den med på topp 5 precis. Men den är helt okej om man kan stå ut med pakisarna som säljer öl och allt möjligt krims-krams och thailändskorna som vill ge massage för 5 euro, samt alla turister varav 40% svenskar, 25% fransoser, 25% italienare och 10% övriga nationaliteter (kanske lite fel siffror men så känns det ungefär). Alla ligger som packade sillar och blottar sig, vissa mer än andra. Finns en liten kategori brudar som ligger där som brända pepparkakor och desperat försöker bli ännu mer bruna bara för att de vet att de KAN. Jag försöker undvika att fläka ut min skandinaviska "finsk pinne-kropp" (syftar mest på färgen) bredvid dessa solstekarmasochister, och hoppas att jag i alla fall blir lite lätt rödbrun efter tre timmar. I hemlighet (inte nu längre) avundas jag dem lite för att deras solningsskills, för säkert använder de ingen solskyddsfaktor alternativt den lägsta och får då det där resultatet. Om jag skulle köra på den linjen skulle jag troligtvis bli röd som en... chorizo? Gyllenbrun är det optimala, om det är till någon tröst är det ju åtminstone lite lättare att uppnå än bränd pepparkaksbrun...

Nu är snart min andra lediga vecka slut, och jag har inte tagit tag i något vettigt än. Förslappad är vad jag blivit. Jag funderar på att bli en bokmal och låna massa böcker på bibblan, så fördriver jag tid, slösar inte pengar och lär mig spanska bättre. Vilken excellent kombination! Om jag har tur så hittar jag några riktigt bra böcker också.

I torsdags brände jag massa pengar, köpte lite sockersöta sommarkläder samt ett par nya sandaler. För har jag inte haft oturen, att alla mina skor jag tagit med hit eller köpt här har gått sönder! Bortsett från mina Paris-klackar då men dem är inte gångbara mer än 20 minuter... Provade några klackar under shoppingrundan men nej, mina fötter är inte skapta för att gå i sådana tortyrskor. Eller så beror det på att jag inte kan stå ut så bra.
På kvällen blev det utgång med Barca-gänget, dvs. Angie, Juan och katalanerna vi lärt känna. Det var trevligt! Vi gick först till en pub på Gran de Gracia där vi var omringade av ett gäng fotbollstittande mexikanare. Drack ett par öl, åt Patatas bravas och jag åt min middag i form av en Biquini (varm macka). Sen gick vi vidare till ett ställe som liknade en ljusskygg tonårsgrabbs rum i en källare med fäbodsväggar och hårdrocksaffischer uppsatta på dem. Den var ganska smal också, nästan så man fick en klaustrofobisk känsla av att vara där.

Mötte min lärare igår i affären jag börjat handla i numera. Hon var väldigt glad och trevlig, och tyckte det var såå kul att träffa mig. Hon bor i närheten och brukar också handla där, så jag antar att vi kommer råka på varandra fler gånger under sommaren... Om jag inte byter affär igen...

Till sist får jag säga GRATTIS till Victoria och Daniel som skötte sig alldeles fantastiskt igår. Jag följde SVT:s sändningar nästan hela dagen och kvällen erkänner jag. Allt ifrån att alla gästerna gick på röda mattan till att bröllopsvalsen ägde rum. Knugens tal: 4 kronor av 5, Olle Westlings tal: 4,5 kronor av 5, Daniels tal: 5 kronor av 5 och massa plus!