Juli
Då var det juli, vilket tillsammans med augusti är den värsta värmemånaden i Spanien och man frågar sig då och då hur man ska överleva. Nu blir det dock lite lättare eftersom jag investerat i en fläkt till min bastu till rum. Jag insåg att det inte skulle bli möjligt att sova annars. Det är verkligen fruktansvärt varmt om dagarna. Men faktiskt så är det bättre att vistas utomhus än inne, för då får man i alla fall lite (storstads)luft i lungorna och kan söka sig till den skuggiga sidan av gatan eller sätta sig under något träd om man orkar ta sig till en park. I helgen har jag och Sillen strövat runt i stan och betat av nästan varenda affär i jakt på reafynd. Jag blir alldeles galen och tappar lätt min omdömesförmåga och ser mer till priset. För ett råd att ta till sig innan man ger sig ut i storstadsdjungeln under readagarna är: håll dig till din stil och köp sådant du verkligen gillar och som passar bra, istället för att komma hem med en drös plagg du inte kan kombinera. Resultatet av shoppingen blev: två kjolar, en klänning, en lång tröja, en kofta, en bikini och ett par skor. Inte vilka skor som helst dessutom, utan ett par lila Converse! Nedsatt 150 spänn men dyra ändå... Så nu gråter mitt konto floder. Men jag ser skorna som en investering, kommer använda dem tills dem går sönder. Vet inte hur lång livslängd Converse har(?)
Blir så otroligt ledsen av att höra om sjukdomar som drabbar folk. Igår pratade jag med pappa och han berättade att en av deras bästa vänner fått cancer. Alltid denna skitsjukdom. Känns som att förr eller senare kommer ingen undan och det gör mig rädd för att leva, men får mig samtidigt att inse att man verkligen måste passa på så länge man är frisk. Vet att det kan låta självklart och tillhör de största klyshorna men struntsamma, tål att skrivas igen. Vi tar alldeles för mycket för givet, vilket förstås inte heller är någon nyhet...
Nu blev mitt inlägg deppigt så ska avsluta med lite roligare saker, nämligen att det bara återstår tre dagar tills jag åker och hälsar på min Fredrik i Linköping! Wiiiee!! Ska bli så grymt kul att se Winnerbäck, otroligt mysigt att vara där och skönt att komma bort härifrån några dagar.
Blir så otroligt ledsen av att höra om sjukdomar som drabbar folk. Igår pratade jag med pappa och han berättade att en av deras bästa vänner fått cancer. Alltid denna skitsjukdom. Känns som att förr eller senare kommer ingen undan och det gör mig rädd för att leva, men får mig samtidigt att inse att man verkligen måste passa på så länge man är frisk. Vet att det kan låta självklart och tillhör de största klyshorna men struntsamma, tål att skrivas igen. Vi tar alldeles för mycket för givet, vilket förstås inte heller är någon nyhet...
Nu blev mitt inlägg deppigt så ska avsluta med lite roligare saker, nämligen att det bara återstår tre dagar tills jag åker och hälsar på min Fredrik i Linköping! Wiiiee!! Ska bli så grymt kul att se Winnerbäck, otroligt mysigt att vara där och skönt att komma bort härifrån några dagar.
Kommentarer
Trackback
